…det var länge sen vi var ifrån varann så här länge (dvs en hel helg), och ännu längre sen som jag var den av oss som var bortrest. men ändå inte tillräckligt länge för att jag skulle kunna glömma bort vilken lyx det är att inte behöva vara ifrån dig så mycket. veckorna var väldigt långa förut, när vi bara hade helgerna. då kallade vi det vardagslyx när vi lyckades få några vardagar ihop. och det är precis vad det är. fortfarande.
…
det är knappt att vi hinner säga hej då innan jag traskar in på seven-eleven för att köpa vatten och de spelar din favvo-ray, som jag annars aldrig hör nån annanstans än hemma.
- – -
så som män i grupp ofta pratar om ”brudar” – it makes me sick.
- – -
läste ut feel-bad-boken igår, och är helt chockad. asså, tom var otrogen, så ett halvår efteråt är jessica otrogen för att hämnas, för att inte vara lika sårbar i relationen till tom. det är inte ens så att hon träffar nån som hon blir intresserad av, utan hon bestämmer sig för att vara otrogen och letar efter nån att vara det med.
sen hux flux bestämmer hon sig för att de ska ha ett barn till, men först ska hon ”berätta allt” för tom. och han ska fria, eftersom han vill att hon ska ha en ring på sitt finger ”som talar om för henne var hon hör hemma”. det är såå vidrigt. hela deras relation är ett maktspel. *suck*
…däremot är jag väldigt nyfiken på boken jag fick av dig…
…
lirar fm 2012 handheld som besatt, och bara vrållängtar efter the real thing. har gjort mig av med bendtner, gervinho och arshavin (med lite sorg i hjärtat, och han gjorde mål för city mot oss sen…). har värvat fyra mittfältare, en mittback och en anfallare, och än så länge går det skitbra…
- – -
problemet när man alibisöker jobb är att man kan snubbla över jobb som man faktiskt skulle vilja ha…
- – -
harry potter-helgen närmar sig med stormsteg.
…and we’ll have fun fun fun…
- – -
blev väldigt cranky igår när jag tog tuben in på eftermiddagen. folk, alltså. det känns som om fler borde lära sig vad en privat sfär är för nåt.
- – -
såg nåt intressant på teve om ungar och fritidsaktiviteter. typ att många sportar mycket och att fritidsaktiviteten då blir väldigt styrd. det finns inget utrymme för att vara ute och leka fritt, vilket drabbar den egna fantasin och initiativförmågan, liksom förmågan att samarbeta och samsas med andra. tydligen får en del till och med svårt att veta vad de ska göra om ingen säger det åt dem. tyckte synd om en liten kille (han kanske var sju, eller nåt sånt), som var väldigt medveten om vad stress var för nåt. ibland (eller rätt ofta) tycker jag att det är berättigat att undra vad vi håller på med egentligen.
- – -
…och så kommer du hem och är alldeles kär och gör mig tårögd…
…
”fyra veckor”, säger du.
”fyra och en halv”, säger jag.
men oavsett vilket, så är det väldigt snart.
- – -
ser fram emot att sluta gå på a-kassa. för det första så får jag inte ut så mycket eftersom jag har ett jobb, och för det andra hatar jag att jag måste tacka nej till små översättarjobb. tjänar jag 20 dollar på nåt så förlorar jag min a-kassa för den dan, så egentligen går jag back. idiotiskt.
- – -
såg äntligen ”precious” när den gick på teve i helgen. har velat se den länge, och den var precis så bra som jag trodde. till och med bättre. hemsk, men väldigt bra. starka skådisinsatser.
- – -
försöker ha tålamod med arsenal och typ se andra mål med säsongen, men lyckas inte så bra. och fan vad trist det är att fyran inte sänder den spanska ligan längre. nödkollar på den italienska emellanåt, men inte ens milan fångar mitt intresse. premier league och la liga går före alla dagar i veckan. det gör nog frankrike, tyskland och holland också, för den delen.
tyvärr så är det mycket som talar för att det blir en ”mellansäsong” för ösk också. fast man kan ju alltid hoppas på att man har fel…
som vanligt blir jag apsugen på att lira fm när favvolagen spelar dåligt. risken är överhängande att det blir fm på tåget på fredag, om man säger så.
- – -
har inte orkat öppna ”tusen skärvor tillit” i helgen. det måste vara en feel-good-boks motsats. en feel-bad-bok, helt enkelt. jag har 100-150 sidor kvar, men det kvittar nästan vad som återstår.
…
…tänk när kärleken är enkel, då?
eller inte enkel, kanske, men självklar. och prioriterad. när man faktiskt säger det man menar, och möts av förståelse. när man törs säga till om man är orolig eller rädd för nåt, och det man får till svar gör att oron minskar eller till och med försvinner.
när man längtar hem efter ett par timmar ute på egen hand. när man tittar på masterchef varje dag, trots att det är så evinnerligt tråkigt, för att du gillar det och för att det är så mysigt att gosa ihop framför teven.
när det bästa som finns är när du somnar på min arm, eller när jag stapplar ut i köket på morgonen för att fixa kaffe till dig. jag, som inte ens stod ut med hur kaffe luktar förut saknar att göra kaffe till dig när du inte är hemma.
när man medvetet och aktivt väljer bort att ha ett sånt där hemskt, vardagsirriterat tonfall mot varann. kalla varann saker. säga att nåt är okej och sen gå och störa sig på det. när man kommunicerar och når fram. när man känner sig trygg.
när magen fortfarande – efter ett och ett halvt år – reagerar likadant när du kysser mig.
jag smyger inte längre upp på nätterna för att jag är ledsen och inte kan sova. det händer inte längre. visst händer det att jag smyger upp, som nu, men då är det för att jag inte kan sova, inte för att jag är ledsen.
nu går jag upp och skriver blogginlägg om hur bra jag har det och hur mycket jag uppskattar det.
destruktiv har blivit konstruktiv
…
har nu lämnat drogtest som en del av hälsokontrollen inför starten på nya jobbet. ska bli spännande att se om den där cidern i augusti 2010 visar spår.
- – -
min explorer är så seg att jag bara vill slänga ut datorn genom fönstret. har testat att uppdatera och googla och allt möjligt, men inte lyckats reda ut varför. att explorer är segt kan jag ta, men så här segt… har börjat snegla på safari-ikonen istället, och kommer troligtvis göra mer än att snegla snart.
- – -
när jag borstar tänderna minns jag hur det var den där onsdagen när du kom till mig för första gången. då, när jag dagen innan råkade ha sönder min spegel när jag dammsög och fick omformatera datorn på grund av virus. mest minns jag med vilken självklarhet du lämnade kvar saker när du åkte.
din tandborste bredvid min. en scarf. ett par jammisar.
- – -
blir bara mer och mer förbluffad ju längre jag läser av ”tusen skärvor tillit”. och grejen är att prologen utspelar sig typ fyra år tidigare, så det betyder att de kommer att fortsätta på samma sätt i två år till. helt ofattbart. och det bara eskalerar och blir värre hela tiden. han har i alla fall lyckats komma till insikten att ”ibland känns det som om jag älskar henne bäst på håll”.
- – -
apropå kommunikation:
”vad har du kvar?”
”i, o, och e.”
”i eller y?”
”i.”
”ingvar eller yngve?”
”yngvar.”
…
läser tusen skärvor tillit av helena von zweigbergk och måste säga att jag är helt förbluffad. lever folk verkligen i såna relationer? hur orkar de? och framför allt: varför?
boken handlar om tom och jessica som förälskar sig i varann. i några månader är allt toppen (eller det som inte är så bra är inte värre än att man inte kan blunda för det), men sen blir deras relation allt mer lidande av att de inte litar på varann. de pratar inte med varann och är allmänt misstänksamma mot varann. och hur löser man det? jo, genom att flytta ihop och skaffa barn för då kan ju inte den andra bara försvinna.
som om man skulle bli tryggare om man tror att den andra bara stannar för att man har barn ihop.
det är ett sånt fruktansvärt ologiskt sätt att resonera. självklart är det precis tvärtom: ju färre rep man knyter fast den andra med, desto mer säker kan man vara på att de stannar kvar av kärlek, inte för att de ”måste”. ju starkare man vågar vara i sin kärlek, desto starkare blir kärleken och tilliten. typ, ta lite ansvar.
(här skulle jag kunna skriva ett väldigt långt och frustrerat inlägg om hur lite ansvar vi tar för oss själva, hur vi letar biologiska förklaringar till allt från övervikt till homosexualitet istället för att acceptera att det finns alldeles tillräckligt med anledningar att vara homo ändå eller att ett för högt kaloriintag kombinerat med stillasittande jobb/fritid lätt leder till övervikt. men fine, vi hoppar över det den här gången.)
på baksidan av boken står det så här:
”trots att jessica och tom älskar varandra, gör de varandra illa. trots den innerliga kärleken dem emellan, går deras relation vilse i ett virrvarr av svek och otrohet. samtidigt vet de bägge två att kärleken fortfarande finns där och att den är värd att kämpa för.”
asså… förbluffad var ordet.
vart tar respekten vägen? och hur går ”ett virrvarr av svek och otrohet” ihop med att ”kärleken fortfarande finns där”?
jag fattar inte.
- – -
känns lite mysko att sitta och söka jobb. typ, i don’t care…
men jag har ju inget klart startdatum än och vill verkligen inte ha nåt strul med arbetsförmedlingen eller a-kassan. alltså sitter jag här och söker jobb. löjligt.
- – -
bygger bo med älsklingen. sex veckor kvar till flytt. *längtar*
innan dess blir det harry potter-helg med meijah och kanske en tripp till finland. skoj!
- – -
har haft min iphone i typ två dagar och bara ä-l-s-k-a-r att den säger till när jag får mejl. är på väldigt god väg att bli oåterkalleligt bortskämd med att inte behöva kolla min mejl hela tiden.
och jag trodde att jag skulle hata att ha en touch screen, men icke.
- – -
lite otippat är jag - som är helallergisk mot kristen musik och halvallergisk mot country – tvärförtjust i mary gauthiers ”mercy now”. kanske är det för att det känns om att den handlar mer om kärlek än om tro.
ecalpemos
kalla kårar längs ryggraden.
hårt spända händer och axlar.
ängsliga blickar på klockan.
hur lång tid kan det ta, tro?
med skalpellen gick det bra.
det är den där skrapgrejen.
ljudet. känslan.
det är säkert flera centimeter mellan stolen och mig.
titta ner.
hitta fokus.
”jag ska bara…” säger hon.
…i need some distraction
oh beautiful release
memories seep from my veins…
”förlåt”, säger hon. ”går det bra?”
jag nickar, men har en rynka i pannan.
…let me be empty and weightless
in the arms of the angel
fly away from here…
”så”, säger hon, det magiska ordet, och jag andas lättnad.
…
filmkväll på kungsholmen:
”tar han livet av sig?”
”nej.”
”händer det nåt hemskt?”
[tvekar] ”njäe…”
[...]
”men han dog ju!”
”ja.”
…
har gett upp försöket att sova, men måste erkänna att det inte är helt omysigt att sitta i köket och jobba och lyssna på p2 klassisk jul. trots att julen är firad och förbi, och trots allt påfrestande skitsnack om jesus och vår herre.
- – -
allt det du säger får leendet att krypa fram i mina mungipor.
och så ligger jag där med en kliande hals och en snorande näsa och ler. klarvaken, klockan fyra på natten. ligger där i mörkret med kinden mot din axel och känner mig lycklig.
- – -
och smittat dig? nä… det är nog bara en slump att du råkar följa mitt sjukschema på pricken, fast fyra dagar senare.
