monsterjul

julen kom o gick och knappt ett ögonbryn höjdes… ja, skinkan var god, liksom pepparkakorna och knäcken, och ja, det var trevligt att träffa alla, men speciellt märkvärdigt var det inte… det är lite synd egentligen, att julen börjat mista lite av sin glans… vet inte varför den där magkänslan inte längre infinner sig… kanske är det för att man tänker ”men DET skiter vi i” om så många saker nuförtiden? kanske är det för att man bara vill ha godbitarna som helhetskänslan går förlorad? bara en tanke…

…kidsen – det är nog mest de som får ut nånting av det hela…

monster har hittat hem och fått namnet mio. verkar vara en smart liten skit, det där… har redan lärt sig ”kom” och ”sitt”/”istu” och är på god väg att haja ”gå o kissa”, ”smyg” och ”hauku”. och dessutom har hon hajat att om hon gnäller tillräckligt länge och ihärdigt på nätterna så slipper hon sin valphage… och jäklar vad hon har växt… det brukar vara svårt att se sånt själv, men på mio syns det verkligen. när vi såg henne för första gången för två veckor sen var hon ju ett miniknyte med ben; nu ser hon faktiskt ut som en hund……..

tröttis

Annonser

spån

spånar just nu på en intervju med kihlen. ska bli kul… är grymt sugen på nästa säsong; känns som om det är evigheter sen säsongen tog slut, fast det bara har gått en månad. hoppas att jag kommer kunna åka på de flesta hemmamatcherna trots att jag blir exilare; vore trist att missa dom… men det finns ju teve i värsta fall… och fm. lirar med svartvitt, har precis avslutat första säsongen. slutade åtta efter att ha legat 4-6:a så gott som hela säsongen. lite surt… ett par nyförvärv så ska det nog bli bättring nästa säsong…

haha, 30 seconds to mars är verkligen mitt favvoband just nu. har kanske sju låtar med dom på mp3:n – och alltid när en av dom börjar tänker jag: ”men det är det här som är min favvolåt”… :D

stjärnor utan svindel är verkligen inte en bok som tjänar på att bli omläst. ja, jag tyckte den var lite tradig redan när jag läste den för första gången (för ganska prick 10 år sen), men jeeeeesus fuck vad seg den är… den är på typ 535 sidor, men skulle utan besvär kunna kortas ner till kanske 200… hon upprepar ju fan allting minst två gånger – nästan som om hon förutsätter att läsaren är trögfattad alt. dum i huvudet. men man förstår liksom att ”vinden är dammig” och att kaja är ”skyddslös när hon är nyvaken” utan att det upprepas två gånger till på nästa sida… nä, tacka vet jag bodil malmsten. och jeanette winterson. helvete vad bra ”written on the body” är. och fan vad jag älskar winterson för att hon har sagt att ”plot is nothing. language is everything.”

tycker inte om promenader längre. aldrig blir tigers frånvaro så uppenbar, så påtaglig, som då. katastrof

Hmmm…

…startar en ny blogg… får se hur det blir…