google, eller internet i allmänhet, är rätt bra att ha när det står still i skallen. som nu till exempel, när jag funderar på vad tjurfäktare heter med ett annat ord och det enda jag kan komma på (trots att jag VET att det är fel) är trubadur…… :P

Annonser

känner mig svart idag. svart i ögonen, svart i humöret, svart i själen. blir ärligt förvånad över att det onda som rinner ur ögonen inte är svart, det också.

*orka*

rensar och går igenom lite i gamla tidskriftssamlare här hemma och hittar en massa slängbart skräp, naturligtvis, men också en del roligt. nu senast fick jag syn på min gamla homo-anmälan mot socialförvaltningen från 2004. den gör fortfarande att ett mycket stolt och brett leende sprider ut sig på mina läppar. det är min upproriska och samtidigt lite elaka sida som tittar fram. henne tycker jag om.

det mesta är såklart gamla skolpapper. typ hemtentor, uppsatser, anteckningar och så vidare. läste igenom min c-uppsats om frances fyfields ”a clear conscience”, och tycker faktiskt (nu i efterhand) att jag fick fram en hel del vettigt. jag ser ju att jag trots allt haffat en hel massa smågrejer och att jag alldeles tveklöst har ett bra öga för detaljer. då (dvs hösten 1997 – JESUS vad tiden går..) tyckte jag mest att jag fick mitt vg alldeles för lättvindigt och utan ansträngning… det är ju sånt som många andra blir glada för, men jag minns att jag mest bara blev besviken. på att kraven inte var högre, på att uppgiften inte krävde mer av mig. typiskt mig…

har fortfarande inte fått ihop nån d-uppsats, och jag tror faktiskt att det är delvis därför: att c-uppsatsen var för enkel och krävde för lite ansträngning. så dels inbillar jag mig nog att uppgiften är lättare än vad den är, och dels så tappar jag intresset och blir oinspirerad när saker är för lätta. jag vill ha en utmaning. därför gav jag mig på jeanette wintersons ”written on the body” när jag gjorde ett andra försök med d-uppsatsen. och det var rätt, det var verkligen super-rätt, för den texten har så otroligt många nivåer, så otroligt mycket innehåll att man kan läsa den idiotmånga gånger och ändå hitta nya saker. DET var inspirerande. och ändå blev jag inte klar. skyller delvis på en kaotisk höst det året – datorn kraschade, hunden dog och så vidare. men men, one of these days ska jag lägga lite energi på den igen, om inte annat så för att det är så himla kul…

blev duktigt förvånad när jag såg en ensam kanadagås i stadsparken häromdan. googlade lite snabbt på det, och tydligen så övervintrar en del här… taskig vinter att välja för det, kan tyckas… :P

fotbollssäsongen är igång (den svenska dårå, övriga europa är ju snarare inne på slutspurten). känns helt underbart. plus att gooners trummar på och har spelat sig tillbaka in i guldstriden… ser fram emot arsenal-barcelona nästa vecka med skräckblandad förtjusning – fan, vilken match…!

har hittat en del inspiration på sistone. som vanligt går allt det hand i hand: ösk (eller fotboll rent allmänt), fm och skriva/läsa. hittade min första dikt, som jag skrev i åttan (jag gjorde inga försök innan dess, eftersom jag var starkt övertygad om att jag inte kunde skriva dikter, varför vet jag inte riktigt). töntfaktorn är rätt stor, men det är ändå med viss ömhet som jag läser den… den var ett tappert försök, om man säger så. trist, innehållslös, opersonlig – utan tvekan. men ändå. jag försökte göra nåt nytt och gjordet det. det banade väg för en himla massa dikter i framtiden (både bättre och sämre), och tog bort ett helt obefogat ”jag kan inte”-hinder ur vägen. såna är farliga…

tänker fortfarande ibland på den där skrivövningen vi gjorde på kreativt skrivande-kursen. uppgiften var att skriva en dålig text, och fy helvete vad svårt det var. det är en riktig tankeväckare, som sätter igång skallen ordentligt. rekommenderas.

asså, dexter – vilket jävla intryck det gjorde… *fortsatt imponerad*

förresten så är det allsvensk premiär på måndag. börjar så smått bli skitsugen… :)

-nej, du måste ha din vanliga jacka. du får inte ha bara den där, du kommer frysa och då skäms jag.
-vaddårå?
-för då verkar det som att jag inte kan förse dig med kläder.

asså, det var flera dagar sen vi kollade klart på den fjärde säsongen av dexter, men jag känner mig fortfarande rätt traumatiserad……… jag tyckte tredje säsongen var rätt blaha, så all cred till manusförfattarna för den fjärde säsongen. jävligt tufft att våga. och som sagt: flera dagar efteråt är jag fortfarande chockad, flera dagar efteråt är det fortfarande det jag tänker på.

en sak till om dexter: fy helvete vad imponerad jag blev av jennifer carpenters (som spelar syrran deb) skådespeleri. grymt starkt.