satt uppe sent med ett softis-uppdrag i natt. ”an easy job”, sa han när han ringde. jo, tack. att ha  två språk (både finska och svenska) i samma undertext gjorde det hela ganska komplicerat.

kröp ner till en gosig älskling vid två, utmattad och med svidande ögon, men med lyckokänslor i magen.

asså jag vet bättre och jag borde inte, men guuuuuud. FOLK, alltså. läs det inte. och läs framför allt inte kommentarerna.

satt för övrigt och slet mitt hår med eddien i morse. felmeddelande hit och felmeddelande dit. ”tillämpningsfel” liksom. dynga. helpdesk var inte till mycket hjälp heller, mer än att peka i rätt riktning.

ja ja, nu verkar problemet vara löst i alla fall. återstår att se om deadlinen kan skjutas upp så mycket att jag kan göra jobbet ikväll istället.

satt kvar på jobbet till kvart över sex idag för att jobba in måndagens lediga eftermiddag. redan vid halv fem sved det i ögonen av trötthet, och ändå tackade jag ja till översättarjobb när softis ringde. ”absolutely. i’d be happy to.” hmm.

har svårt att sova i början på veckorna, när jag ska sova ensam. det är så grymt tomt utan dig, babe… tomt, och kallt.

finaste och jag har sett två avsnitt av säsong fyra på dexter och jag drömmer redan mardrömmar om john lithgow. klamrar mig fast vid älsklingens arm när han är i bild; ryser och mår illa av obehag. usch…

var på jobbintervju nr 2 i måndags. kändes som att det också gick bra. fast å andra sidan så hade inte de nåt konkret uppdrag just nu, utan ville mest täcka upp för ”ett ständigt behov”. men vem vet…

börjar bli väldigt otålig nu. jag märker att de små stegen till mer tid tillsammans gör avståndet jobbigare och svårare att hantera. ledigheten vecka 44 gav oss 9 superhärliga dagar tillsammans; men det ledde också till att helgerna känns fruktansvärt otillräckliga och veckorna idiotlånga. och att få komma iväg på jobbintervjuer kändes skitbra; men samtidigt gör det att otåligheten växer.

finaste kom från stockholm redan till lunchbrejket i fredags och jag blev så glad att jag blev tårögd. av pepparkaksbak och lussebak blev det intet, men desto mer av långpromme och pusselbygge och mys. och ett första kok av knäck. gjorde som vanligt alldeles för få med choklad.

och så luktar det gran hemma. av en gran som vi valde tillsammans och som du klädde medan jag fixade mat. supermysigt.

jag har morgonfrilla för första gången på ett par månader. på två ställen, till och med.

uppenbarligen så tror min amaryllis att den är envisare än vad jag är. vilka villfarelser, liksom.

första jobbintervjun spikad till torsdag morgon. är det okej att vara nervös redan nu…?