min lägenhet blev superfin när vi bättrade på färgen i helgen. och supermysig när jag möblerade om. men vad hjälper det när du är i stockholm…?

jag känner mig ynklig och liten när du åker. och insikten om det gör varken till eller från.

på plussidan: om en månad säger jag upp lägenheten. det betyder att jag är stockholmsbo senast i slutet på maj .

har gett mig på en ny bok. en riktigt intressant sådan.

ler med skräckblandad förtjusning när författaren skriver:

”det är den sista lyckliga kvällen i den här lägenheten” och ”om fyra dagar kommer jag att mörda en man, fast det vet jag inte om än”.

boken har mig fängslad. den gör mig stressad och nervös, och jag har svårt att lägga ifrån mig den. ändå har nästan ingenting hänt, egentligen. det är skitcoolt.

Annonser

måla lägenhet – check.
möblera om – check.
städa – check.
översättarjobb – check.

blogga – check.

……

det är sex månader sen café 60 och min mage åker berg- och dalbana över att få se dig igen.

det var ett tag sen som det började kännas som att åka bort när jag åkte från stockholm, men nu har det gått så långt att det känns underligt att åka till örebro. typ: vad fan gör jag här egentligen? kändes skitkonstigt att gå till jobbet igår morse, konstigt att ha ett helt (nästan) liv här fortfarande. men det närmar sig.

asså, jag bor ganska precis mitt i stan. ändå får jag infon att det är hindersmässa (för dig som är utböling kan jag berätta att det är en stor årlig marknad som tar över stora delar av city och lockar omkring 80 000 besökare) från en kollega på jobbet. ibland misstänker jag på allvar att jag är blind och döv. det minsta man kan säga är nog att min syn och min hörsel är väldigt selektiv.

var på två intervjuer tidigare i veckan. den ena – nja. den andra… den får mig att hoppas mer än vad som är hälsosamt. får lite ont i magen när jag tänker på hur mycket jag skulle vilja ha det jobbet.

imorgon får jag äntligen ha mina fingertoppar på din mage igen.

fantastiskt. *nyfiken*

jag ser blixtar klättra, glöd i mörker, över dig och över mig.

you and me
you and me
you and me
och elgura och slutna ögon

sitter vid min dator och jobbar i älsklingens kök. jag saknar både skrivbord och skrivbordsstol och belysning, men det känns hur bra som helst.

stockholm har mörknat och från köksfönstret ser jag oändliga rader med bilar sakta rulla fram. orka rusningstrafik, fy fan. själv prommade jag till och från sundbyberg idag. superskönt. fast vädret var inte riktigt vad som utlovats.

smhi i morse: det blir en vacker dag med mycket sol.
verkligheten: tvärgrått och lätt snöfall.

ja ja, det var ju nära i alla fall. eller typ inte.

vardag med älsklingen är ofattbart lyxigt. mysigt att säga hej då på morgonen när man vet att vi ses igen på eftermiddagen.

dagens intervju gick bra. redan en timme efteråt ringde de för att kalla mig till intervjuomgång nr 2. det är skönt att inte känna nån desperation. känns bra att det inte bara är jag som ska uppfylla deras krav; jag har en del egna som de behöver leva upp till.

vill att de andra ska höra av sig. vilka har jag ingen lust att skriva här, men det är minst tre sökta jobb som jag skulle tacka ja till utan att ens blinka. bara att hålla tummarna, i guess.

såg nåt på teve, nån amerikansk skitserie med ful-kristen moral och där huvudpersonerna bar såna där avhållsamhetsringar. herreguud vad fånigt det är. och sexfixerat. de skulle nog hävda motsatsen, men i ärlighetens namn… läst michel foucault?