”måste vi sitta vid havet och titta på solnedgången ikväll igen? det blir så himla tjatigt.”

”guud, vad tråkigt det är att ha så här lite folk runt omkring sig.”

”usch, det är så jävla tyst här hela tiden.”

”jag längtar hem, till t-banan och trafiken och hetsen.”

eller inte.

– – –

max och jag tog en två-och-en-halvtimmespromme ut mot kleva i morse. 17 000 steg på en promme. ditåt gick vi en hel del i skuggan av träd, men efter badplatsen, på grusvägen genom åkern och på vägen tillbaka mot mörbylånga, käkade solen upp oss fullständigt. hur härligt som helst. ingen vind att tala om och tryckande hetta – just the way i like it.

sen måla klart, slipa lite, äta lite, promma hem för att jobba.

och sen väntar ett kvällsdopp.

en fin dag.

Annonser

idag sken solen och oj, vad mycket längre dagen kändes.

eller så berodde det på att vi kom upp ett par timmar tidigare i morse.

– – –

tog en långis med max. vad härligt det var att vara ute själv med en hund igen, gick och bara njöt.

hämtar andan i en stad utan trafikljus. här finns hus och affärer, men inga människor. gata efter gata vältrar sig i tomhet och låter mina ögon vila på stillheten.

det är fantastiskt.

den första semesterveckan har spenderats bland ved och målarfärg, sandpapper och sniglar, i närhet och ömhet. solen tittar fram ibland, men gömmer sig blygt bakom molntäcket när vi visar oss ute. förutom i – ja, kan det ha varit i tisdags eller onsdags? få saker är så betydelselösa som veckodagsnamn när man har semester… det var i alla fall nån dag som solen spraymålade dina bara axlar knallröda. men då var vi i och för sig ute hela dagen.

det känns som om nästa lördag är alldeles för få dagar bort. jag ser inte fram emot att behöva se mig om efter bilar igen, att behöva vänta på grönt ljus, att behöva väja för joggare. att det aldrig är riktigt, riktigt tyst.

vi har nära till havet hemma också, men där finns det inte en chans att få vara ifred på samma sätt som här. allt rör sig, allt låter och alldeles för många byggnader blockerar det fria synfältet. inte alls som här.

– – –

tänk om vi vann på lotto och kunde köpa det där huset.

…och ja, tänk.

du och jag, bakom den stenmuren. i gräset, på stegen, vid brasan.

– – –

har snart läst ut leklust. och hon är bara såå himla bra, juli.

varvar med en bok från förlaget vars översättningsprov jag ska göra.

snacka om utmaning.

jag kommer att behöva radera allt jag har lärt mig och försöka tvärfoka på instruktionerna och sen – sliska till det allt jag kan.

och det kan ju faktiskt vara lite roligt. risken att jag själv kommer att skriva nånting liknande i nåt annat sammanhang känns om inte obefintlig så i alla fall oändligt liten.

kollar på dina fotbollsbilder och bara älskar att du plåtar svartvitt som betyder så mycket för mig.

är äntligen på öland igen. känns väldigt lyxigt att få komma hit i två veckor och bara vara. mp3:n bytte låt precis när bussen svängde in på ölandsbron. favvolåten med sarah mclachlan, den där hon sjunger om ”the calm inside me” och ”this place where i can breathe” och det kunde knappast ha passat bättre.

– – –

i lördags – den första riktiga semesterdagen eftersom hela fredagen gick åt till flytt och städ och en tågresa till stockholm – började vi dagen med lååångmys och sen frukost ute på klipporna vid mälaren. fick sällskap av en modig and som klättrade uppför branten i jakt på brödbitar och som vågade sig närmare och närmare och till slut tog direkt ur våra händer.

sämre kan man ha det.

sen på kvällen tog jag en promme riddarfjärden runt. rålis var ett enda stort folk-kaos och jag gick mest med blicken nere i marken för att stänga ute så mycket som möjligt av det. du vet, avstängd syn, avstängd hörsel. det lugnade ner sig efter gamla stan, när jag svängde in på söder mälarstrand, och då tog det ungefär en halv sekund för beckie och lina att göra mig sällskap.

fick en superbra idé för en händelsekedja som jag hittills tyckt saknat nåt. men nu jävlar… det här kommer att bli så starkt. det kommer att motivera slutet bättre, det kommer att göra konflikten större, avgrunden djupare. en grymt bra idé, helt enkelt.

och inspirationen – den kommer utan tvekan från juli zeh.

– – –

ur leklust:

”jag är också blond.”
”på dig är det kamouflage.”

– – –

90 % av magontet försvann bara jag uttalade orden. superskönt.

jag hoppas att du vet hur bra du är för mig, hur mycket jag kan vara mig själv med dig.

– – –

är så skriv- och prommesugen att jag håller på och dör. nån dag här ska jag ge mig ut på en riktig långkörare. kanske får låna med mig max; det vore jättehärligt. jag och en hund – det var länge sen.

jag har gjort det. pushad av älsklingen har jag ringt, fått hjälp och bestämt tid. fy fan, vad bra. ännu en grej att glädjas över. har en och en halv månad på mig att få panik också…

nåt jag INTE gläds över är att det regnar. kul att bära grejer, liksom.

börjar äntligen komma ur den där fasen när man packar och packar, utan att mängden grejer minskar. men nu, nu är jag nästan där.

kändes mysko att rensa bort allt på mitt skrivbord på jobbet och säga hej då till alla. samtidigt som jag går runt och är ett enda stort leende, så är just den biten lite trist.

– – –

sa ”hem till oss” för första gången för en stund sen. finare ord finns inte.

– – –

längtar efter karin boye. eller kanske snarare min bok med hennes dikter.

”så bort, all min feghet
jag hör min framtid till
jag tar mig rätt att växa nu
som rotens krafter vill”

– – –

det bor en groda i min mun. en groda som tittar fram med jämna mellanrum. det är nog därför jag alltid har föredragit att skriva framför att prata.

– – –

fatta att jag har SEMESTER!!! *super-yay*