…

det är lätt att bli lite onyanserad när man är kär. lätt att jämföra alla med den man är kär i och tycka att ingen annan håller måttet.

jag blir frustrerad när jag försöker läsa måns kallentoft. jag ser bara hans misslyckade försök att vara lika bra som juli. det är inte det att det är dåligt; det är mer det att det till viss del påminner om juli i ordval och formuleringar och sånt, men det är ljusår, ett oändligt antal ljusår, från lika bra.

och när man läst tre böcker på raken av juli är det lätt att bli lite kräsen.

fast å andra sidan gick det hur bra som helst att läsa johanna sinisalo direkt efter. inte en tanke på juli. ingen känsla av att det fattades nånting. och då läste jag ändå sinisalo på svenska, vilket enbart resulterat i frustration förut. inte den här gången. men visst är hon bättre på finska; där råder ingen tvekan. johanna sinisalo på finska är precis lika bra som juli zeh.

undrar hur bra juli är på tyska. synd att min tyska inte riktigt räcker till.

maria sveland har jag också lyckats läsa utan besvikelse över att hon inte är juli zeh. då är hennes språk ändå… ja, sekundärt kan man väl kalla det, om man ska vara lite diplomatisk.

så nej, det är nog inte förblindade ögon i alla fall. det är nog bara att jag inte riktigt gillar måns.