skriver, skakar på huvudet och suddar. skriver nåt annat, rynkar på näsan och suddar.

blir frustrerad.

så här blir det alltid när jag inte hinner skriva, när jag knappt hinner tänka på att skriva.

skrivsugenheten dödar kunnandet. plötsligt kvittar det vad man skriver bara man skriver. oftast ser jag ordens tomhet efter ett par meningar och tar till sudden.

jag lider ganska sällan av det som kallas writer’s block, men vid dessa tillfällen kan jag bli lite förlamad till en början.

jag vill skriva, vrållängtar efter att skriva och tänka och bara filosofera fritt över nånting, men det kommer ut som ”har huvudvärk igen” på skärmen. ord som visserligen är skrift, men som är så innehållslösa att de inte leder nånstans. istället tar det tvärstopp där och i praktiken hindrar de mig från att fortsätta, för vad mer finns det att säga om det?

lösningen?

du läser den. att hitta det jag egentligen funderar på och skriva om det.

Annonser

det gör ont i mig att inte hinna med att skriva. har en brutal, migränig jobbvecka bakom mig och vet knappt vad jag heter längre.

men jag ska försöka hitta en lösning på det.

ska försöka hinna gå iväg och tafsa lite på mini-laptops på lunchen imorgon. letar efter en tiotummare med bra tangentbord och batteritid, och som väger max 1,6 kg.

behöver införskaffa både det och en ny rygga så snart som möjligt nu när pendlandet hux flux är runt hörnet (framförhållning, någon?).

– – –

folk upphör aldrig att förvåna mig.
tyvärr mest på det negativa sättet.

– – –

när du säger såna braiga saker och ger mig den där nöjda blicken…

– – –

…to dream of new beginnings
when the end is all around…

…om ett tag kanske den där texten på prv:s hemsida ser ut så här:

”numer får en vuxen person själv bestämma vilka förnamn hen vill ha, oavsett om förnamnet tidigare förknippats med ett visst kön.”

asså det här med ”hen”.

det var väl själva fan vad upprörande det ska vara med ett litet ord.

noc nguyen skriver i na att könsskillnaderna är ett faktum och att man ”därav är antingen en han eller en hon”.

hen tycker att ordet är oväsentligt och onödigt.

men skit i att använda det, då, tänker jag. eller försök att vidga dina vyer lite. det finns en himla massa ord som inte fyller nån funktion alls för mig – men som andra använder dagligen. kanske kan man ta med det i beaktningen innan man kallar ett ord onödigt.

häpnadsväckande nog var de första två (!) kommentarerna sakliga och argumenterande.

i den tredje förs det återigen fram att ”hen” betyder ”höna” på engelska, varför det ”inte alls är könsneutralt”. vilken katastrof, liksom. hur tänker de som för fram det här som argument? tänker de att de ska åka till engelsktalande länder och bli retade för att de kallas ”hönor” hemma i sverige? eller KAN kallas, snarare, för det lär dröja innan ”hen” blir så utspritt.

i den fjärde kommentaren går det inte längre, utan då kastas den första pajen. ”de som tagit fram ordet är muppar. de har inte alla hästar hemma i huvudet.” och man undrar om skribenten själv brukar ha alla sina hästar i huvudet. undra på att det är trångt om utrymmet.

– – –

nån sa nån gång att ”karin” betyder ”kuk” på nåt språk. är det verkligen lämpligt? kanske borde vi byta namn på alla ”karin”, inte bara i sverige, utan överallt, i hela världen. och kanske borde vi gå till botten med det här, så att man aldrig kan namnge en unge nåt som betyder nåt opassande på ett annat språk, för man kan ju tänka sig att ungen åker dit nån gång och blir mobbad för detta.

och så kan vi ju inte ha det.

– – –

för ett antal år sen upptäckte jag till min glädje att mitt förnamn stod med på listan över de könsneutrala förnamnen. sen att det associeras väldigt kraftigt med en tjej – det spelade mindre roll. nu ser jag till min ännu större glädje att vi inte har kvar kill- och tjejnamn.

från prv:s hemsida:
”numer får en vuxen man eller kvinna själv bestämma vilka förnamn han eller hon vill ha, oavsett om förnamnet tidigare förknippats med ett visst kön.”

nu när jag tänker efter känns det som om det ringer en liten klocka nånstans om att det blev ett sjuhelvetes liv om det när det infördes.

”anarki!”
”total förvirring!”
”hur ska det nu gå?!”

har det blivit nån förändring överhuvudtaget, mer än att det har förenklat tillvaron för en redan utsatt grupp människor?

lite som tanken är nu, med hen.

hade en lätt överförfriskad man ett par rader nedanför mig på stadion förra veckan. han satt och härjade precis hela matchen och publiken runt honom – mest unga killar, så som det ofta är när man går på fotboll – reagerade med roat ”beavis och butthead”-skratt. ”hö-hö-hö”, liksom. mannen vräkte ur sig de mest vidriga saker, och ändå: ”hö-hö-hö.”

”det här ska jag blogga om”, tänkte jag, men med 14 timmars arbetsdagar blir det inte så mycket till bloggande. och nu har jag ingen lust längre.

– – –

tvättnötter.

varför har jag inte hört talas om det förut? *skitnyfiken*

– – –

såg svt:s dokumentär ”ingen riktig våldtäkt” och chockas över siffran en av tio.  och hela tiden mynnar allas resonemang ut i att det som händer alltid är på tjejens ansvar (en väldigt klumpig formulering som dels är väldigt hetero och dels är i singular, som om det fanns nån über-tjej som kunde representera alla tjejer – men det får gå den här gången):

”hon skulle inte ha följt med honom.”
”hon skulle inte ha druckit så mycket.”
”hon skulle inte ha varit klädd så.”
”hon kysste honom ju.”

fy fan.

några av (yrkes-)människorna i programmet var väldigt medvetna om sitt ordval, och använde konsekvent ”hon eller han” osv. befriande att se. ”hen” är i antågande, jag känner det på mig.

två av tonårstjejerna var väldigt övertygade om att om de hamnade i en sån situation så skulle de säga ifrån och gå därifrån. och man bara hoppas att de aldrig hamnar där.

överläkaren på våldtäktsmottagningen på sös:

”de allra flesta reagerar på det sätt som vi kallar ‘skräckslagen’ eller ‘frozen fright’, dvs man reagerar inte alls utan blir helt passiv. man skriker inte och man rör sig inte, vilket många tycker är väldigt konstigt.”

hur kan man, undrar jag. om man är den som våldtar, hur kan man fortsätta när nån har sagt nej eller uppenbarligen inte är med på noterna? klart att det blir tydligare om den andra skriker och kämpar emot, men varför räcker det inte att den andra ligger där och spelar död? borde inte det vara avtändande nog? jag fattar inte. asså, det heter ju att överfallsvåldtäktsmannen får en kick av kampen, att det är maktkänslan som är grejen. de här situationerna, då? det är nästan så att jag hoppas att det är maktkänslan då också, för vad fan är det annars?

– – – 

en av tio gymnasietjejer har haft sex mot sin vilja. och i hälften av fallen är förövaren en jämnårig person. så hur många gymnasieelever har våldtagit nån eller utnyttjat nån sexuellt?

ibland är jag väldigt glad över att jag inte har barn. väldigt, väldigt glad.

– – –

för några år sen läste jag i en stor undersökning om flators sexvanor att överlägsen etta på listan över sånt man helst gjorde var att tillfredsställa sin partner. apropå vad det är man tänder på.

det händer också ibland att jag är jävligt glad över att vara flata. (nej, jag ”är” inte flata men jag orkar inte förklara det varje gång.)

– – –

det känns som om ”annat” håller på att bli ett tredje kön. typ som ”queer” har blivit en identitet fast det skulle vara en icke-identitet. tvekade för första gången när jag kryssade i ”annat” när jag skulle välja kön i ett formulär. (för vad man har mellan benen är ju så fruktansvärt viktigt att det måste finnas med på varenda formulär i hela världen. typ.)

jag vill inte vara ett kön. alls.

– – –

jobbar med hitchcock-filmen ”torn curtain” och i början av den är det en man och en kvinna som myser under ett täcke.

”sluta”, säger hon. ”det här ska vara en seriös fysikkongress.”
ti-hi-hi.

typ: får man spy, eller?

ti-hi-hi måste vara tjejernas motsvarighet till killarnas hö-hö-hö.
båda är fan lika vidriga.

”hukka blåste luft i mitt öra. det kändes bra. liksom hur han smekte mig över magen. jag blev smekt från fingertopparna till tårna. hukkas händer gav mig mina konturer, och jag höll inte alls på att drunkna, eller att stiga ur min kropp för att rymma ifrån honom, steg inte mot taket för att se hur min kropp vilade bredvid hukkas. när jag var tillsammans med hukka förflyttade jag mig inte någonstans ur min kropp. jag bara fanns till.”

skogsmurvlar

”vi åker ut tidigt, så är vi hemma runt lunch och kan vara på kolonin och greja på eftermiddagen.”

jo, men visst.
vi kom hem vid fem, så trötta att vi knappt visste vad vi hette längre.

men oj, vilken fin runda vi hittade i tyresta.

 

– – –

när jag importerar bilder till datorn är den behjälplig och frågar vilka bilder jag vill ta med och var jag vill spara dem. sen när det är klart undrar den vad jag ska göra med bilderna.

”det ska du skita i” fanns inte med som svarsalternativ.

– – –

”imorgon när jag kommer hem har du säkert byggt ihop byrån och fixat allt”, sa du igår efter att vi shoppat loss på ikea en kvart före stängningsdags.

och nu står jag här med en färdig byrå.

är du hemma snart, eller…?