gud, jag är så arg att jag kommer att skriva ett sånt där monsterinlägg på bloggen sen, sa jag tidigare idag. fast nu orkar jag inte det. nöjer mig med att konstatera att ulf brunnberg är patetisk.

välkommen till 2012, liksom.

kanske tar jag vid där nånstans på bussen till öland imorgon. då har jag ju sex timmar på mig att begrunda vilken naturvidrig kvinna jag är och vad jag ska göra åt detta megaproblem som sakta dödar mig inifrån.

(…)

…vad sa du? hörs upprördheten igenom…?
äsch då.

Annonser

fördubblade antalet hushållsmedlemmar igår. skoj.

– – –

…och du är så rätt att det inte är klokt.
jag hittar sakta men säkert tillbaka till sånt som varit borttappat eller förstört. bygger upp istället för att riva ner.

och tittar förbluffande sällan i backspegeln. jag förvånas över det ibland, för det är väldigt olikt mig, eller åtmistone olikt den jag har varit förut. kanske är det så enkelt att man blickar bakåt när man inte är klar med det som hänt och framåt när man är det.

– – –

har kämpat med att läsa ”smitning” av dominique dyens, men igår på väg till jobbet tog tålamodet slut. verkligen tvärslut.

nånstans i närheten av medborgarplatsen bara himlade mina ögon liksom helt av sig själva och boken åkte raskt ner i ryggsäcken.

sen dess har jag inte öppnat den igen.

”är det författaren eller boken?” frågade du.
”jag gillar varken eller”, svarade jag diplomatiskt.

jag kräks på huvudpersonen och ogillar berättartekniken och de uppenbara bristerna i gestaltningen (om jag ska vara elak – vilket jag absolut ska – så förtjänar dyens samma kritik som jag fick – och förtjänade – för min kortis ”safe” 1997, alltså för 15 år sen. jag vill gärna tro att mitt skrivande har gått framåt en del sen dess).

längtar efter ”igelkottens elegans” som jag tvärfastnade i, men som jag tror att jag glömde kvar i tvättstugan. hittar den i alla fall ingenstans.

har också börjat i gardells nya, men misstänker att det inte är nåt man vill läsa på tunnelbanan. inte i längden.

– – –

att se ösk på råsunda var inte ens kul på förhand. det fanns ingen tro på poäng, bara en liten mini-förhoppning, typ ”om ösk får tre straffar och aik får några gubbar utvisade, så kanske…”

och så utspelade som de svartvita var, var det bara hemskt att se på. nivån av vilsenhet var brutal.

– – –

skrivande har det inte blivit mycket av på sistone, varken på bloggen eller annars. har visserligen bloggat en del som jag sen inte orkat lägga ut, men ändå. har försökt lägga det lilla krut jag har på smir, och har också lyckats pilla dit en pusselbit till.

kanske kan jag skriva färdigt den när jag blir pensionär.

om ca 30 år.

– – –

översatte kommentarer till simpsons och de pratade en del manus och så kallade ”spec scripts”, som jag också är lite sugen på att testa skriva. alltså att man skriver ett manus för en befintlig teveserie och skickar in, för att på så sätt få in en fot.

jag gillar manus. och jag gillar att skriva repliker som klarar sig utan en massa förklaringar mellan sig. plus att jag jobbar med undertexter, vilket ger mig inblick i hur manusen är uppbyggda.

återigen: när jag blir pensionär, kanske.

– – –

pride, förresten. det var väl ungefär som det brukar.

men sällskapet var oslagbart.

you and me together
nothing is better

några snabbisar från pride:

att vara bygg-volontär förlänger pride med flera dagar. toppen!

– – –

sämst igår:
”everybody has a gender.”

vilket skitsnack.

– – –

har också fått tips från en transkille på var jag ska hitta en binder. har inte hunnit kolla än, men oj, vad jag ska shoppa sen.

– – –

lyssnade på en föreläsning om hbt-certifiering och insåg hyfsat nöjt att jag till viss del slutat komma ut för folk. jag skiter bara i det. jag har inte kommit ut på jobbet, till exempel, men alla vet ju att jag har en tjej. rätt väg, tycker jag.

– – –

stod utanför en sal och väntade på en föreläsningsstart igår, och sneglade samtidigt på de rullande affischerna med reklam för kommande events på kulturhuset.

hjärtat stannade lite när jag såg ”winterson” skymta förbi.

”det är säkert nån annan winterson”, tänkte jag pessimistiskt, men surfade ändå in på kulturhuset.se för att dubbelkolla.

jeanette winterson. 13:e september.

”biljetterna är säkert slut redan”, fortsatte jag.

men inte.

ner till kassan i biblioteket.

”två biljetter till författarscenen med jeanette winterson.”

och vips så hade jag dem i handen.
jisses.