hört i kärrtorp:

”åååh, det snöar…!!!!” [lycklig]
”jamen kolla, det gör det ju. helvete…” [mindre lycklig]

…du vårdar din kärlek så ömt
men i mig är det bara vildrosor
som blommar…

känns helt okej att ha ett femsiffrigt belopp kvar på kontot när det bara är några dagar kvar till löning.

plus sparande.

puppan har vecklat ut vingarna och tar sats…

jag har svårt att inte dö en smula inombords när jag läser åsa beckmans krönika i dn (här).

vad hände med att ha lite självinsikt och ifrågasätta sig själv?

eller visst fan, allt är ju biologiskt, så det kvittar vad man tycker och gör, för så här kommer det alltid att se ut.

tjohej, vilken underbar tid vi lever i.

söndag

du o jag i tyresta.

andas lugnet. lyssnar till tystnaden.

känner glädjen.

”som kor på grönbete”, sa du.

”hur är det med mormor?”

du anar inte hur nära det var att jag faktiskt ställde frågan.

…och vips så är man inte provanställd längre…

okej. så det var lina.

jag som hela tiden trott att hon är blond.

– – –

jag önskar bara att jag mindes vad du sa. frågan är om du använde ord eller om det räckte med blicken.

för sen, när du slog dig ner bredvid mig, var det med sådan självklarhet att du måste ha sagt nånting innan. och så satt du där och berättade allt fast du inte sa ett ord. efteråt var det inte längre frågan om något skulle hända; det hade redan hänt.

– – –

”jag kunde inte slita blicken från henne”, brukar det heta. det här var tvärtom. jag kunde knappt titta.

så fin är du.

har så ont i huvudet att jag mår illa när jag åker hem på tunnelbanan. och så ett mms senare står jag där och bara ler. den gick rakt in i hjärtat, finaste.