asså, det här med att bara använda ett namnlöst pronomen… (jag försöker fortfarande med ”ingenbarnsland” och har tagit mig igenom smått fantastiska 48 sidor.)

jag läser:
”mummo var äldst av fjorton syskon, men hon hade inte träffat någon av de andra.”

och så tänker jag att man som författare måste kunna se att det är väldigt lätt hänt att en sån mening blir felläst. jag satt i fem minuter och undrade varför mormodern inte hade träffat sina syskon innan jag fattade att det var miira som inte hade träffat dem.

och så blev jag kvar på sidan 48.

Annonser

…men jag vet också hur mycket jag har ansträngt mig…

har världens finaste tjej, en bonussläkt som har välkomnat mig med öppna armar, ett jobb jag älskar och som växer med mig, ett hus, härliga vänner (varav en kan tänka sig att åka 45 mil enkel väg för att hjälpa oss med flytten)…

och listan bara fortsätter.

hur gick det här till egentligen?

försöker muntra upp mig med sia och six feet under.

hmm.

(jag hade rätt)

…en sån kväll när det känns enklare att vara vaken hela natten än att sova utan dig…

försöker för andra gången ta mig in i ”ingenbarnsland”. efter ett tjugotal sidor börjar det ta stopp. igen.

boken har fått hur mycket beröm som helst och jag vill verkligen läsa den, speciellt med tanke på ämnesvalet, men om inledningen är signifikativ för hur resten av boken är så kommer jag inte att palla med det.

en sak som stör mig överraskande mycket är att huvudpersonen miira hela tiden benämns med pronomen (”hon”) istället för att benämna henne med namn ibland och med pronomen ibland. en första gissning är att det är lika störigt med ett ensidigt användande av ”hon” som av ett personnamn. (det sistnämnda visste jag redan att jag inte står ut med.)

en annan sak (som delvis beror på den första saken) är plattheten i berättelsen hittils. fullständigt splittrad och all-over-the-place. och visst, jag hajar att det kan vara menat som en återspegling av huvudpersonens sinnestillstånd, men jag tycker inte att det håller riktigt. att vara så platt och så distanserad och samtidigt få nån att vilja fortsätta läsa är inte lätt…

men, men… jag ska bita ihop och försöka lite till.