en jobbrelaterad sökning i ett helt annat ämne ledde mig in på mats dagerlinds krönika om varför det är fel att låta äldreboenden diskriminera heterosexulla (sic). och det här med att man aldrig upphör att förvånas över folk stämmer visst fortfarande.

”det är vi socialkonservativa som ständigt attackeras och demoniseras för vårt försiktighetsprincipiella barnperspektiv och vår mer traditionella inställning till kön och sexualitet av ett vänsterliberalt åsiktsetablissemang där överskridandet av gränser, nedrivandet av normer och avskaffandet av traditioner närmast blivit ett självändamål. att föra in nonsensord som “hen” i det svenska språket, implementera politiserat genustvång på förskolor, propagera för ett påhittat tredje kön och lyfta fram personer som hellre vill vara katt än människa är exempel på sådant som applåderas medan att stå upp för trygghet och tradition med folkhem och kärnfamilj bespottas.”

jag vill inte länka till källan av den enkla anledningen att jag inte vill besudla min blogg med den, men googla om du känner för det.

men okej, jag erkänner: ord som ”socialkonservatism” – precis som ”gemensam värdegrund” – får mig att vilja gröpa ur mina inälvor och slita loss mitt hår. däremot håller stora delar av sverige med dig, mats, och lägger sin röst på sd och liknande partier för att skydda den hotade ”vanliga” vita, svenska mannen. nästan tio procent skulle rösta på sd om det var val nu. feministiskt initiativ, som väl är det parti som närmast anses ”attackera och demonisera” de socialkonservativa, återfinns bland ”övriga” som sammanlagt får drygt en (1) procent av rösterna (sifo). så bara lägg ner offermentaliteten. det är  socialkonservativa vindar som blåser nu, såväl i sverige som i europa.

minnet är kort, som det heter.

måste vi ännu ett årtionde in på 2000-talet diskutera om det är rimligt att en minoritetsgrupp, som blivit (och fortfarande blir, märk väl, även i vår närmiljö) hyfsat hårt åtgången inom rymden för det som kallas nutidshistoria, behöver eller kräver ett eget utrymme där man kan andas ut, slappna av och hämta kraft? mats, du som är vit, man, medelålders och troligtvis utan funktionsnedsättning – har du nån gång ägnat en enda tanke åt det privilegium du åtnjuter i så gott som alla rum du kliver in i? jag gissar på ”nej”. du tänker säkert aldrig på att du är bättre skyddad om du krockar med din bil, att du talar samma språk hemma och på jobbet, eller att den intressanta föreläsningen du ska gå på hålls på andra våningen i en lokal som saknar hiss. eller att du kan gå och hålla din partner i hand offentligt utan att mötas av blickar och/eller glåpord.

så lägg ner.

att enbart slå runt på argumenten och hävda att ett seniorboende för hbt-folk diskriminerar heterosexuella är så… fruktansvärt banalt. har du funderat nåt på dikotomin majoritet-minoritet? eller på normer? en plats som inte definieras som något särskilt är per definition heterosexuell/ heteronormativ (och, om man vill bygga ut det mer: vitnormativ, mansnormativ, funktionsnormativ och så vidare). därför mer eller mindre måste man gå in och på förhand definiera en plats som tex en hbt-plats för att kunna få utrymme för nåt annat.

anledningen till att det inte skapas några äldreboenden för heterosexuella är för att de redan finns. de nekar inte hbt-personer, men hur öppna är de? hur öppna kan de vara?

Annonser

jisses, en del filmer…

den jag jobbar med nu måste vara resultatet av nåns haschpsykos. det slår till och med den moralpredikande kristna filmen jag jobbade med för några år sen. i uselhet, alltså.

jag har gjort det igen.

fastnat på EN textrad i en låt som jag från början inte ens tyckte om.

googlar på svordomar för ett översättningsjobb (m: du vet vilket…), och råkar helt osökt stöta på ordet ”sminkblogg”.

jag får erkänna att jag är hyfsat mållös.