oskyldiga frågor, vrålskyldiga svar.

och tomheten när man har läst ut en bok som var precis så fantastisk som det påstås på omslaget.

Annonser

you say you will, until you don’t

ja, ungefär så.

– – – – –

stör mig på stavfelen i boken jag läser. de är liksom för många för att gå att ursäkta. ”benneton”, ”bommull” och så vidare. yrkesskadad som jag är har jag börjat störa mig extra på stavfel som just ”bommull”, som enkelt kan hittas med stavningskontrollen. ”har de inte råd att låta korrekturläsa texten kan de väl åtminstone köra stavningskontrollen”, muttrar jag irriterat.

– – – – –

beckie knackar allt oftare på min axel och undrar om jag har tid. fint.

förutom att jag inte har det.

– – – – –

väntar spänt på besked från X. är som vanligt tudelad och splittrad mellan kaxighet och osäkerhet. så jag försöker mest att inte tänka på det alls. samtidigt som jag håller tummarna så att knogarna vitnar.

först får jag börja översätta till engelska, och nu detta… spännande.

har för övrigt precis lämnat in sista avsnittet av favvojobbet, med lite sorg i hjärtat, och hoppas att det inte dröjer alltför länge till säsong 4.