…och sen gör det faktiskt det. urartar.

Annonser

…den där krypande känslan när det är tre avsnitt kvar av säsongen och allt bara eskalerar och man vet att det kommer att urarta fullständigt…

…and i need just a little more silence
i need just a little more time…

– – – – –

oj, vad jag vill ha tee työta ja rakasta (arbeta och älska) av tuula karjalainen.

och oj, vad jag inte vill ha nån jävla granne.

– – – – –

jobbar sjukt mycket just nu, med en serie som jag har riktigt svårt för. tycker så illa om den att jag tackade ja till en film igår fast jag egentligen har tillräckligt att göra redan, bara för att få bryta av med nåt annat.

– – – – –

viaplay gör gott åt min fotbollsabstinens. plötsligt har jag tvärkoll när gooners spelar. och så har jag börjat säga sådär igen, som jag gjorde förut. typ: ”ja, okej, vi kan ta det på lördag, men jag vill vara hemma klockan fyra. helst halv fyra.”

som om fotboll var det viktigaste i världen. härligt. ♥

– – – – –

apropå sherlock och mitt tidigare blogginlägg så måste jag göra ett tillägg:

jag tycker fortfarande asmycket om serien, MEN… nu när jag såg a scandal in belgravia igen insåg jag att jag måste ha varit grymt fokuserad på min stickning (den du fick, B, den krävde en del koncentration) när jag såg den första gången, för den här gången satt jag mest och störde mig på allting. det är det avsnittet som jag tycker allra minst om. jag skulle faktiskt helst radera det från dvd:n och och mitt minne. så kan det gå när man tittar på tv utan att sticka. det gör man tydligen inte ostraffat.

lite otippat är jag superförtjust i den fullständigt vidriga jim moriarty. bästa skurken E-V-E-R?

– – – – –

logitech K750 – lite kärlek är det…

det är snart ett halvår sen jag gick på min tjänstledighet för att satsa på livet på öland, och nu har jag tagit steget och sagt upp mig. fimpat den fasta anställningen för en frilansinkomst utan garantier. och det känns helt rätt.

under de fem år som jag jobbat med översättningen har jag oftast haft (minst) ett annat jobb vid sidan av. de jobben har alltid varit just ”vid sidan av”. extraknäck fast på heltid, liksom. paradoxalt nog möjliggjorde de översättandet genom att de gav mig en stabil inkomst, samtidigt som de gjorde mig upptagen med annat stora delar av veckorna.

när jag var på anställningsintervju på sos fick jag frågan: vad skulle du göra om vi inte godkände din bisyssla? ”då skulle jag få tänka efter”, sa jag diplomatiskt, ”men jag tror inte att jag är beredd att släppa det.”

det var inte helt sant. jag ”trodde” inte, utan visste att jag inte skulle släppa översättandet. jag tror att det framgick.

jag fick jobbet ändå. eller ”för att”. det vet man inte. och jäklar, vad glad jag blev då. men det här – att äntligen få chansen att vara översättare på heltid – slår det med hästlängder.

jag trivs snorbra med att få sitta hemma i min ensamhet och grotta ner mig i ord. fundera på nyanser och formuleringar och googla på märkliga slanguttryck. eller fastna på superenkla ordvitsar som är fullständigt omöjliga att göra nåt vettigt av på svenska. bolla ordval med älsklingen. låter det här bra? heter det så här? och den vanliga: du som är svensk, skulle du säga så här? och så några timmar senare, helt ur det blå, dyker det perfekta ordet upp i skallen.

numera har jag en egen, ständigt växande ordlista för skitenkla ord som samtidigt kan vara assvåra att översätta. ”i feel bad”, till exempel, kan vara knepigt, främst av utrymmesskäl. ofta är det just utrymmet som sätter krokben för en. men det är också det som gör det så utmanande.

fatta att jag jobbar med ORD. det finns inte en chans i helvetet att jag släpper det.

– – – – –

l-ä-n-g-t-a-r  fm 2014.

har i alla fall laddat hem demon nu.

längtar fotboll överhuvudtaget. har nog inte sett en hel fotbollsmatch sen sveriges playoff-matcher mot portugal, och som vanligt när jag bänkar mig för att se en efterlängtad match med arsenal spelar de obegripligt dåligt. 0-4 efter 20 minuter. yay, liksom. ska mot bättre vetande göra ett nytt försök i kväll när de möter bu-laget.

– – – – –

tredje säsongen av sherlock har dragit i gång på svt. jag som har sett honom bli slaktad både här och där avstod medvetet från att titta när serien började. det jag sett av elementary, till exempel, är bara hemskt. jag har inte ens vågat läsa laurie r kings böcker om mary russell, fast jag läst annat av henne.

nu råkade jag i alla fall se a scandal in belgravia när svt repriserade de tidigare avsnitten inför starten av säsong 3 och då blev jag lite förtjust i serien. (som av en tillfällighet är a scandal in bohemia en av mina absoluta favoritberättelser när det gäller sherlock holmes.) det enda jag inte gillar i serien är hur de gestaltar sherlocks ”trains of thought”, med text på skärmen osv. det kan jag leva med. för det viktigaste finns med: sherlock får vara sådär odräglig och udda som bara han kan. är hyfsat sugen på att läsa om böckerna nu.

– – – – –

försöker klura på valpnamn, men det vill sig inte riktigt.

”inka”, kanske, efter inka grings. men det känns inte helt hundra.
”walle” och ”basten” har blivit ratade. tyvärr.
abby wambach är en klockren kandidat att döpa en hund efter, men gillar inte namnen riktigt.
”maldini”? mja, men jag föredrar tvåstavigt…

ska fnurla vidare.

sen kan det ju hända att det inte alls blir som man bestämt. jag hade bestämt att tikki skulle heta ”saku”, men det var solklart från dag ett att det skulle vara en tikki.

– – – – –

…lights will guide you home…

…ord heter du som slingrar dig undan…

– – – – –

och jag slickar mina sår med laurie r king. hon är definitivt ingen världsmästare på nåt sätt, men det känns inte som att hon gör några anspråk på att vara det heller. jag slipper i alla fall (ta i trä) huvudpersoner som bajsar på folks fönster (det var ungefär då jag inte orkade mer av ”ingenbarnsland”).

och lite tänker jag ändå att om laurie hade en riktigt bra samarbetspartner så skulle hon kunna vara en världsmästare.

– – – – –

har korrat hela tredje säsongen av ”game of thrones”. det var ett uppdrag jag först blev glad över eftersom serier är det jag gillar mest. den glädjen dog ganska fort när jag väl började titta. det diplomatiska sättet att uttrycka en åsikt om serien är att den inte talar till mig. så jag kan väl vara lite diplomatisk, då.

en annan serie som inte talade till mig var hbo:s ”hung”. gillade scenen i första avsnittet där de två tjejerna tog mod till sig och kysstes, varefter de vände sig till huvudpersonen med budskapet att han nu var överflödig och kunde gå. pluspoäng.

”gengångare”, däremot, det är en serie som talar till mig.
fast nu är det ju fotbolls-em.

– – – – –

och jag blir så trött på saker som dyker upp efter 20 år och spökar.
först blev jag ledsen, men nu är jag mest arg.

ont gör det, oavsett.

disneydebatten når rent fantastiska nivåer. orkar inte ens med facebook längre.

newsflash: allt är inte okej bara för att det kallas tradition (eller religion, för den delen).

”jag gillar verkligen en kille, men vet inte om jag kan lova trohet livet ut eller ens över helgen”, skrev en tittare som kallade sig ”S.P.” till babelredaktionen och bad om boktips.

åh, nu kanske man kan få några intressanta tips, tänkte jag.

”lägg ner”, säger stig larsson, som vid det laget redan hamnat i onåd hos mig för att han i väldigt enkla ordalag avfärdat nina bouraoui. men en sak i taget. ”en relation, om man ska vara krass, handlar bara om en enda grej, och det är det här kontraktet – knulla inte med andra.”

han fick medhåll av den andra gästen som tyckte att brevskrivaren (som naturligtvis titulerades ”hon” fastän initialerna ”S.P.” kan stå för precis vad som helst) skulle börja med att ”gå ut gymnasiet”.

och där fanns den där förlöjligande självklarheten igen.

för det vet ju alla att relationer alltid bygger på ”att inte knulla med andra”, i alla fall om de inblandade parterna har nått en viss mognad.

jeez, man kan ju inte skriva egna kontrakt hur som helst, med annat innehåll efter eget tycke och smak. vart är världen på väg egentligen?
eller nåt i den stilen.

*suck*

ifrågasätt allt, tycker jag. fast det vet du ju redan. ifrågasätt A-L-L-T, rubbet, och då speciellt sånt som du eller andra tar för givet. ifrågasätt dig själv och motivera för dig själv varför du vill göra som du gör, och när du hittar rätt så hittar du rätt, oavsett om det är så ”alla andra” gör eller inte. det är ingen som kommer att tacka dig sen för att du har rättat dig i ledet och levt ett liv som du inte ville leva.

eller möjligtvis kan du få ett tackbrev från den där amerikanska idioten som menar att det är de syndiga homosarna som dragit olycka på världen, nu senast i form av orkanen sandy. (han som tycker att det är upp till gud att döma, men ändå gör det själv. ses därnere, kompis! eller visst fan, du får åka själv, för jag tror inte på sån skit.)

larssons boktips var ”madame bovary”.
då stängde jag av teven.

‘nuff said, liksom.

eller nej. måste ta det om nina bouraoui också.

hon sa nåt i stil med att som författare måste man se det andra inte ser.

”håller ni med?” frågade jessica gedin.

”nej, det låter så retoriskt”, menade stig larsson, som därefter, återigen med hjälp av den andra gästen, resonerar sig fram till att det snarare handlar om att få läsaren att se saker med andra ögon. typ: ”vardagliga saker som man liksom vrider på.”

att se det andra inte ser blev till att se saker med andra ögon.
åh jävlar, vilken skillnad.
där fick hon så att hon teg minsann, den där fransk-algeriska bruden. komma här och tro att hon är nåt.

…ack, du sköra, hotade manlighet…