klart att det kommer att bli en omställning, tänkte jag inför flytten från stockholm ut på landet på öland. jag har inget körkort och kommer att bli beroende av sambon och bussar som går apsällan för att ta mig nånstans, känner ingen förutom sambons släktingar osv.

känner inte ett uns av nåt sånt. snarare går jag och njuter när älsklingen åker till jobbet och jag får gå och pula på egen hand hela dagen, eller jobba när jag har jobb. eller de dagar när hon inte jobbar, när vi håller på och grejar tillsammans. this is the life.

skojade med älsklingen om att mitt sociala liv här nere består av att jehovas vittnen knackar på.

”du bjöd i alla fall inte in dem på fika.  då hade jag blivit lite rädd.”

– – – – –

har bara haft åtta helt jobbfria dagar, vilket är toppen. äntligen kan jag tacka ja till allt som erbjuds (eller, så gott som allt. var faktiskt tvungen att tacka nej till en film i fredags för att jag redan hade så mycket att göra). och det är underbart att kunna balansera upp det med fysiskt utejobb.

senaste halvåret har varit brutalt slitigt. först åtta timmars skrivbordsjobb (plus övertiden jag lagt ner) och sen hem för att fortsätta jobba vid datorn, de dagar jag hade översättningsjobb. långa, stillasittande timmar vid datorn för nån som tycker att en heltidstjänst vid datorn är för mycket. inte konstigt att det tog sig uttryck i sämre hälsa.

bättre nu. sju veckor and counting.
fast det återstår fortfarande en hel del.

börjar så smått landa på backgården och dagarna smälter in i varann. när var det vi var ute i skogen? igår eller i förrgår? *tänka, tänka*

och sen: jag vet inte…

dagarna går så fort, säger du.
men vi har ju hunnit massor idag, protesterar jag.
ja, men jag vill göra mer…

skönt att kunna glömma bort vad det är för veckodag och att det kvittar om det är fredag eller måndag. jobbade lördag, söndag och måndag, och det spelar liksom ingen roll. det är bara dagar, som alla andra.

pengar är en oro, men av nån anledning biter inte pengaoro på mig på samma sätt som oron över den förlorade egentiden och kreativiteten. pengaoro stannar vid just en oro, medan det andra ger mig magsår. därav det här valet att prioritera annorlunda.

– – – – –

idag ska jag mata min surdegsgrund för första gången och jag känner mig ungefär lika uppspelt som en femåring med en hundvalp…